När vi lagade italienska köttbullar och blev så glupska att vi glömde fota!

Det är inte som om vi inte ätit sen sist – det har vi gjort med besked. Finns säkert bildbevis i mobilen på både ostron, köpepizza med flott och repriser på recept ni redan hittat här. Vad vi däremot inte fotade var de italienska köttbullarna vi smällde i oss igår. Bevis för att detta verkligen inträffade finns dock om man kollar in min pastastinna mage. Men den får ni inte se kort på.

Jag var sugen på att laga långkok, men när klockan tickar i takt med att magen kurrar fanns inte tid till stek i ugn på flera timmar. Något nästan lika helgtidligt tycker jag ändå att italienska köttbullar är. Vet inte riktigt varför jag nu tycker det är mera festligt än köttfärssås, kanske för att det involverar lite extra pill i rullandet. Skitsamma! Nu blev det i alla fall maffiamiddag deluxe med Min Brors Kokboks köttbullerecept som ledstjärna.

Att laga italienska bullar enligt Andreas betyder bland annat att man skiter i ägget som ska "hålla ihop smeten". Jag har aldrig tyckt att det hjälper heller och mycket riktigt hade både Andreas och Andreas mamma rätt i att man kan låta bli att stoppa i ägg. Självklart glömde jag köpa korv att stoppa i, men jag kan ju bara tänka mig hur himmelskt det hade kunnat smaka. Okej. Nästa gång!

I övrigt är det liksom inga konstigheter. Blanda allt som är gott i färs: stek upp lite kvickt och plocka ur bullarna till ett fat medan du gör tomatsåsen (vi gör såklart bulgarens italienska sås som är att dö för). Sen: i med bullarna igen och låt alltihop gegga ner sig tills pastan är klar och det är dags att göra en härlig blandning av hela rasket, smälla i sig och skölja ner med rödtjut. Happy lördag!

OMDÖME: Min Bror Kokbok gör italienska köttbullar som är precis sådär mustiga och mastiga som man vill ha dem. Enkelt och snabbt som ger sken av att vara lyxmat. Men! Ät inte i tajta kläder – you WILL bloat.

Originalreceptet hittat du här:de italienska köttbullarna
Och ungefär såhär känns magen:

Vi kastar ihop lite gröna linser och korv.

Ända sen den där gången när jag träffade Andreas sist och sen började stalka hans blogg har jag varit sugen på det vi åt på Köttbaren medan vi babblade om gamla tider och skrattade åt att han vuxit om mig: gröna linser. Vi fick visserligen nåt kind/sid/lägg-aktigt kött till, men eftersom vi nu lagar efter Min brors kokbok blev jag glad att se att han hade ett liknande recept – fast med Salsiccia.

Ni vet att köket i Hornstull inte är i närheten så proffsigt och uppstyrt som originalköket, så det där att ha fixat finkorv missade jag helt. Med tom blick och högljudd mage på lokala Vivo, där middagsbesluten oftast tas, hittade jag en rå handgjord korv, som Argentinarn på Hötorget tyvärr inte hade varit i närheten av med sina fingrar. Linser och resten var inga konstigheter att få tag i.

Jag säger såhär: snabbmat. Det är liksom ingen biff att laga (no pun intended) vare sig korv, salsa eller linserna. Det här är mat som får mig att tänka: varför inte äta det här igen – varje dag!

Så min summering blir: lättare än lätt, fantastiskt gott och mustigt, nyttigt utav bara fan och mättnaden är precis perfekt. Linserna gör att man inte sekunden efter undrar vad man ska äta nästa gång men man ligger inte i koma och önskar att man kunde vrida klockan tillbaka. Full pott för Min brors kokbok! Bildbevisen på vår middag, däremot, känns mer som polisbilder från en brottsplats. Ber om ursäkt för detta.

Originalrecpet på: http://minbrorskokbok.blogspot.com/2009/04/blog-post.html

Min brors kokboks Sauce Béarnaise. Eller som vi säger: bea.

Om det är nåt jag vill kunna laga så är det en bra bea. Det finns inget tråkigare än att göra allt annat som man ska: fint kött från kor som blivit kittlade under hakan och förhörda på glosor i hagen och egengjord pommes som friterats både 2 och 3 gånger och sen sleva upp nån färdigsås från affären. Har köpt från hallarna men det blir inte heller så man trillar av stolen.

Jag har testat att göra egen bearnaise en gång. Den blev bra och så kunde jag inte låta bli att fixa lite så den skar sig och när jag räddat det smakade den väldigt nära knappt ätbart. Men det avskräckte tydligen inte från ett nytt försök.

Guiden i min brors kokbok var klockren. Vi hittade ett recept på nätet som vi i vanlig ordning alltså ignorerade för att följa Andreas tips. Inte använda smält smör, utan låta det smälta av såsens egna värme var förmodligen det grymmaste tipset där. Mycket lätt att kontrollera när man lagar så. Tyvärr missade vi kommentaren om att vispa upp äggen ordentligt, men tycker såsen blev finfin ändå. (Okej, vi KAN ha fått reda upp den lite, vilket funkade bra både för konstistens om smak. Men hade vi stått i Gordons kök hade vi ju blivit örfilade till döds.) Ett grymt andraförsök var det i alla fall, helt klart. Och bara tre gånger bort från att kunna skita i att ha en reservbea i kylen, som Min brors kokbok (klokt) tipsar om. Yeiiiy!

Bildbevis finns tyvärr inte eftersom tekniken var emot min dåligt uppdaterade iPhone. Lägger in en stulen porrbild för er beafantaster istället. Och här är originalreceptet: Min Brors Kokboks Bea

Tacos, men inget fredagsmys.

Mitt i veckan blev vi sugna på junk. Alltså inte en härlig hemmagjord pizza eller burgare med home fries. Nä, svennejunk skulle det vara. En ursäkt var förstås att det blivit dags att laga salsan från Min brors kokbok.

När jag gör salsa blir det gott ganska mycket beroende på att jag dödar skiten i koriander. En salsa som publicerats på begäran kändes därför spännande att testa. Så det gjorde vi. Christopher är lite mer noga än jag är så jag vill nog säga att han till punkt och pricka följde receptet.
Till detta trixade vi till en guacamole och stekte köttfärs (som vi inte kryddade med påse, för guds skull!). Vi skar också upp lite mjuka tacobröd som vi körde i ugnen så vi fick chips utan den där lite kvalmiga flottkänslan man lätt får av vanliga nachos. Jag vet inte om idén var bra, men det smakade helt ok.

OMDÖME: Finfin salsa som får sunkkvällar att kännas aningens mer lagade. Går ju heller inte ens att jämföra om man nu haft idén att välja en salsa på burk från skammens hylla (textmex) på ica.

Recept hittar du här: Min Brors Kokboks Salsasås

Okej. Här kommer den till slut: världens näst bästa köttfärssås.

Det är som när man skrivit ett långt mail som försvinner – hade skrivit precis allt om hur det var att laga kättfärssåsen Andreas kallar "Världens bästa köttfärssås" i Min brors kokbok när allt försvann. Skit också. Nu har jag kommit över händelsen och kan försöka skriva om, men med matlagningen lite längre bak i minnet.

Okej, först och främst handlade jag på Vivo i Hornstull, vilket såklart lämnar en del att önska. Råvaror, till exempel. Därför: butiksmalet kött (nöt och fläsk). Och inga lustigheter (oxsvansar), man skulle lika gärna kunna be dem att rassla fram grodögon och getmjäll, så det tar vi nästa gång.

En sak som förvånade mig var att det skulle vara vitt vin i. Vanligtvis undviker jag vin i bolognese, eftersom jag tycker det kan bli lite muggigt. Men med vitt fick man mustighet och syrlighet men inget mugg. det ska jag ta med mig till varenda kommande köttfärssås.

I min familj är köttfärssås lite av en paradrätt. Morfar gjorde den, enligt honom efter ett recept från en "äkta italienare", vad nu det är. Egentligen är jag väl mest uppvuxen på mammas version (hennes försök att få till hans recept) och jag i min tur försöker få min att smaka som mammas. Hittills har ingen sås varit godare än deras.

Vidare bytte jag de krossade tomaterna mot Bulgarens tomatsås, men det kan väl alltid bara vara till det bättre. I övrigt tror jag att jag gjorde ett bra jobb i att slaviskt följa receptet.

Just ja! Att låta såsen puttra i UGNEN var ju också en ny grej! Antar att skillnaden är att man får värme runtom, istället för bara lite underifrån. Matlagning som lät mig ta ett bad och provsmaka det röda matlagningsvinet (som jag ändå inte hade tänkt stoppa i köttfärssåsen).

OMDÖME: Jag ska prova att göra "min" köttfärssås igen, men jag misstänker att jag är totalslagen. Andreas köttfärssås är precis som fantasin man har när man får ett sånt där crave att inget annat duger: mustig som helvetet självt. Men huruvida den även slagit mammas, det låter jag vara osagt.

Originalreceptet hittar du här: Min Bror Kokboks Världens bästa Köttfärssås

Jag kan ju också bara tillägga att vi, när vi var i Glasgow, käkade på Jamie Olivers restaurang. Hans sås var väldigt lik Andreas, men även Jamie får, helt ovetandes dock, se sig som slagen av Min brors kokbok.

paus

Min kompis brors kokbok har haft en paus. "Mitt i recension av köttfärssåsen?!" tänker ni säkert. "Nä", svarar vi. Vi skrev ett så himla roligt inlägg efter det men blogger-appen pajade mitt under uppladd. Sen drog vi till Glasgow istället. Medan vi samlar nya krafter att skriva nåt kul delar vi med oss av lite härliga pausbilder på maten vi åt i det brittiska imperiet. Enjoy.

Det lagas mat för fulla muggar.

Ikväll testar vi "Världens bästa köttfärssås". Ugnen gör jobbet just för tillfället och det lyssnas på: 

Sa jag att ugnen gör jobbet? Lite av favortibiten med matalgningen.