MIN KOMPIS BRORS KOKBOK : PULVERMOS

När vi lagade italienska köttbullar och blev så glupska att vi glömde fota!

2011-12-04T04:17:00.001-08:00

Det är inte som om vi inte ätit sen sist – det har vi gjort med besked. Finns säkert bildbevis i mobilen på både ostron, köpepizza med flott och repriser på recept ni redan hittat här. Vad vi däremot inte fotade var de italienska köttbullarna vi smällde i oss igår. Bevis för att detta verkligen inträffade finns dock om man kollar in min pastastinna mage. Men den får ni inte se kort på.

Jag var sugen på att laga långkok, men när klockan tickar i takt med att magen kurrar fanns inte tid till stek i ugn på flera timmar. Något nästan lika helgtidligt tycker jag ändå att italienska köttbullar är. Vet inte riktigt varför jag nu tycker det är mera festligt än köttfärssås, kanske för att det involverar lite extra pill i rullandet. Skitsamma! Nu blev det i alla fall maffiamiddag deluxe med Min Brors Kokboks köttbullerecept som ledstjärna.

Att laga italienska bullar enligt Andreas betyder bland annat att man skiter i ägget som ska "hålla ihop smeten". Jag har aldrig tyckt att det hjälper heller och mycket riktigt hade både Andreas och Andreas mamma rätt i att man kan låta bli att stoppa i ägg. Självklart glömde jag köpa korv att stoppa i, men jag kan ju bara tänka mig hur himmelskt det hade kunnat smaka. Okej. Nästa gång!

I övrigt är det liksom inga konstigheter. Blanda allt som är gott i färs: stek upp lite kvickt och plocka ur bullarna till ett fat medan du gör tomatsåsen (vi gör såklart bulgarens italienska sås som är att dö för). Sen: i med bullarna igen och låt alltihop gegga ner sig tills pastan är klar och det är dags att göra en härlig blandning av hela rasket, smälla i sig och skölja ner med rödtjut. Happy lördag!

OMDÖME: Min Bror Kokbok gör italienska köttbullar som är precis sådär mustiga och mastiga som man vill ha dem. Enkelt och snabbt som ger sken av att vara lyxmat. Men! Ät inte i tajta kläder – you WILL bloat.

Originalreceptet hittat du här:de italienska köttbullarna
Och ungefär såhär känns magen:

Vi kastar ihop lite gröna linser och korv.

2011-11-12T09:33:00.000-08:00

Ända sen den där gången när jag träffade Andreas sist och sen började stalka hans blogg har jag varit sugen på det vi åt på Köttbaren medan vi babblade om gamla tider och skrattade åt att han vuxit om mig: gröna linser. Vi fick visserligen nåt kind/sid/lägg-aktigt kött till, men eftersom vi nu lagar efter Min brors kokbok blev jag glad att se att han hade ett liknande recept – fast med Salsiccia.

Ni vet att köket i Hornstull inte är i närheten så proffsigt och uppstyrt som originalköket, så det där att ha fixat finkorv missade jag helt. Med tom blick och högljudd mage på lokala Vivo, där middagsbesluten oftast tas, hittade jag en rå handgjord korv, som Argentinarn på Hötorget tyvärr inte hade varit i närheten av med sina fingrar. Linser och resten var inga konstigheter att få tag i.

Jag säger såhär: snabbmat. Det är liksom ingen biff att laga (no pun intended) vare sig korv, salsa eller linserna. Det här är mat som får mig att tänka: varför inte äta det här igen – varje dag!

Så min summering blir: lättare än lätt, fantastiskt gott och mustigt, nyttigt utav bara fan och mättnaden är precis perfekt. Linserna gör att man inte sekunden efter undrar vad man ska äta nästa gång men man ligger inte i koma och önskar att man kunde vrida klockan tillbaka. Full pott för Min brors kokbok! Bildbevisen på vår middag, däremot, känns mer som polisbilder från en brottsplats. Ber om ursäkt för detta.

Originalrecpet på: http://minbrorskokbok.blogspot.com/2009/04/blog-post.html

Min brors kokboks Sauce Béarnaise. Eller som vi säger: bea.

2011-10-24T04:35:00.000-07:00

Om det är nåt jag vill kunna laga så är det en bra bea. Det finns inget tråkigare än att göra allt annat som man ska: fint kött från kor som blivit kittlade under hakan och förhörda på glosor i hagen och egengjord pommes som friterats både 2 och 3 gånger och sen sleva upp nån färdigsås från affären. Har köpt från hallarna men det blir inte heller så man trillar av stolen.

Jag har testat att göra egen bearnaise en gång. Den blev bra och så kunde jag inte låta bli att fixa lite så den skar sig och när jag räddat det smakade den väldigt nära knappt ätbart. Men det avskräckte tydligen inte från ett nytt försök.

Guiden i min brors kokbok var klockren. Vi hittade ett recept på nätet som vi i vanlig ordning alltså ignorerade för att följa Andreas tips. Inte använda smält smör, utan låta det smälta av såsens egna värme var förmodligen det grymmaste tipset där. Mycket lätt att kontrollera när man lagar så. Tyvärr missade vi kommentaren om att vispa upp äggen ordentligt, men tycker såsen blev finfin ändå. (Okej, vi KAN ha fått reda upp den lite, vilket funkade bra både för konstistens om smak. Men hade vi stått i Gordons kök hade vi ju blivit örfilade till döds.) Ett grymt andraförsök var det i alla fall, helt klart. Och bara tre gånger bort från att kunna skita i att ha en reservbea i kylen, som Min brors kokbok (klokt) tipsar om. Yeiiiy!

Bildbevis finns tyvärr inte eftersom tekniken var emot min dåligt uppdaterade iPhone. Lägger in en stulen porrbild för er beafantaster istället. Och här är originalreceptet: Min Brors Kokboks Bea

Tacos, men inget fredagsmys.

2011-10-16T08:16:00.000-07:00

Mitt i veckan blev vi sugna på junk. Alltså inte en härlig hemmagjord pizza eller burgare med home fries. Nä, svennejunk skulle det vara. En ursäkt var förstås att det blivit dags att laga salsan från Min brors kokbok.

När jag gör salsa blir det gott ganska mycket beroende på att jag dödar skiten i koriander. En salsa som publicerats på begäran kändes därför spännande att testa. Så det gjorde vi. Christopher är lite mer noga än jag är så jag vill nog säga att han till punkt och pricka följde receptet.
Till detta trixade vi till en guacamole och stekte köttfärs (som vi inte kryddade med påse, för guds skull!). Vi skar också upp lite mjuka tacobröd som vi körde i ugnen så vi fick chips utan den där lite kvalmiga flottkänslan man lätt får av vanliga nachos. Jag vet inte om idén var bra, men det smakade helt ok.

OMDÖME: Finfin salsa som får sunkkvällar att kännas aningens mer lagade. Går ju heller inte ens att jämföra om man nu haft idén att välja en salsa på burk från skammens hylla (textmex) på ica.

Recept hittar du här: Min Brors Kokboks Salsasås

Okej. Här kommer den till slut: världens näst bästa köttfärssås.

2011-10-16T08:04:00.000-07:00

Det är som när man skrivit ett långt mail som försvinner – hade skrivit precis allt om hur det var att laga kättfärssåsen Andreas kallar "Världens bästa köttfärssås" i Min brors kokbok när allt försvann. Skit också. Nu har jag kommit över händelsen och kan försöka skriva om, men med matlagningen lite längre bak i minnet.

Okej, först och främst handlade jag på Vivo i Hornstull, vilket såklart lämnar en del att önska. Råvaror, till exempel. Därför: butiksmalet kött (nöt och fläsk). Och inga lustigheter (oxsvansar), man skulle lika gärna kunna be dem att rassla fram grodögon och getmjäll, så det tar vi nästa gång.

En sak som förvånade mig var att det skulle vara vitt vin i. Vanligtvis undviker jag vin i bolognese, eftersom jag tycker det kan bli lite muggigt. Men med vitt fick man mustighet och syrlighet men inget mugg. det ska jag ta med mig till varenda kommande köttfärssås.

I min familj är köttfärssås lite av en paradrätt. Morfar gjorde den, enligt honom efter ett recept från en "äkta italienare", vad nu det är. Egentligen är jag väl mest uppvuxen på mammas version (hennes försök att få till hans recept) och jag i min tur försöker få min att smaka som mammas. Hittills har ingen sås varit godare än deras.

Vidare bytte jag de krossade tomaterna mot Bulgarens tomatsås, men det kan väl alltid bara vara till det bättre. I övrigt tror jag att jag gjorde ett bra jobb i att slaviskt följa receptet.

Just ja! Att låta såsen puttra i UGNEN var ju också en ny grej! Antar att skillnaden är att man får värme runtom, istället för bara lite underifrån. Matlagning som lät mig ta ett bad och provsmaka det röda matlagningsvinet (som jag ändå inte hade tänkt stoppa i köttfärssåsen).

OMDÖME: Jag ska prova att göra "min" köttfärssås igen, men jag misstänker att jag är totalslagen. Andreas köttfärssås är precis som fantasin man har när man får ett sånt där crave att inget annat duger: mustig som helvetet självt. Men huruvida den även slagit mammas, det låter jag vara osagt.

Originalreceptet hittar du här: Min Bror Kokboks Världens bästa Köttfärssås

Jag kan ju också bara tillägga att vi, när vi var i Glasgow, käkade på Jamie Olivers restaurang. Hans sås var väldigt lik Andreas, men även Jamie får, helt ovetandes dock, se sig som slagen av Min brors kokbok.

paus

2011-10-11T12:05:00.001-07:00

Min kompis brors kokbok har haft en paus. "Mitt i recension av köttfärssåsen?!" tänker ni säkert. "Nä", svarar vi. Vi skrev ett så himla roligt inlägg efter det men blogger-appen pajade mitt under uppladd. Sen drog vi till Glasgow istället. Medan vi samlar nya krafter att skriva nåt kul delar vi med oss av lite härliga pausbilder på maten vi åt i det brittiska imperiet. Enjoy.

Det lagas mat för fulla muggar.

2011-10-04T10:18:00.001-07:00

Ikväll testar vi "Världens bästa köttfärssås". Ugnen gör jobbet just för tillfället och det lyssnas på:

Sa jag att ugnen gör jobbet? Lite av favortibiten med matalgningen.

Ute och inne.

2011-10-02T12:38:00.001-07:00

Trendrapport från Gränna avslöjar att körvel, nejlikor och kebab tydligen är hopplöst ute i år. Bara så att ni, som är moderna kockar, vet..

Vad som är inne har jag dock ingen aning om, men jag gissar på färsk citronmeliss som det fanns en halv golvhylla att shoppa loss bland.

Man gör sig till..

2011-10-01T14:24:00.001-07:00

Ikväll var det kavel fram och ravioli i sikte. Det började jävlas redan när vi kom hem från stan och insåg att vi glömt köpa durumvete. Vad durumvete är och hur det skiljer sig från vanligt vete har jag ingen aning om. Men efter lite googlande bestämde vi oss för att det är typ samma sak och hoppade över ännu en tripp till ner på stan. Jag vet inte om det var dumt eller vad men tyckte nog att degen blev lite stum och tjock efter kok. Kanske för att den inte blev ordentligt kavlad, det vet jag inte heller. Förvånad att inte allt blev skit i vattenkoket, dock. Var helt beredd på att fiska upp en irriterande isärfallande smörja och sätta på köpepasta till tomatsåsen. Tji fick jag, och skönt var ju det.

Fyllningarna, men helvete vad goda..! Vi körde skinka och mozzarella samt svampgeggan - inget att klaga på ens om man skulle leta.

Till alltihop kokade vi ihop bulgarens godaste tomatsås som är att dö för. Parmesan, förstås.

Originalreceptet hittar du här (och det är väl värt att kolla upp!):Min Brors Kokboks Ravioli

Jag fick lite hybris mitt i den lantliga idyllen och plockade in lite äpplen från trädgården för att fylla smördeg med kanel, socker och smörstekta äpplen och servera med KÖPT vaniljsås. Tänkte att det skulle vara roligt att göra en dessert i samma form som huvudrätten. Idén var bra, resultatet sådär eftersom fyllningen läckte. Oh well. Med lite matlagningsvin i magarna var det nog faktiskt ingen som brydde sig.

2 poäng till Min brors kokbok.

2011-09-29T11:59:00.001-07:00

Jag blev galet sugen på hamburgare när jag fick se, vad som var rena porrbilden, av en burgare med stripes på Min brors kokbok. Andreas hävdade AG-Andreas 0-1. Jag trodde honom och ikväll skulle det lagas finjunk!

Jag är ledsen att säga att det blev Min kompis brors kokbok - Min brors kokbok 0-1. Och det är inte receptets fel. Maten blev jättegod, mycket godare än nån annan burgare jag försökt mig på. Alltså, ketchup i smeten verkar vara The shit, som man säger. I vanliga fall, i vanlig ordning, brukar jag ösa i med fonder, vitlök och annat. Men, i vanlig ordning, behövs inte sånt larvigt fusk i recepten från Min brors kokbok.

Baka, det gör jag inte med gasugn hemma eftersom det alltid slutar med att jag blir arg. Brödet köpte vi alltså, med lärdom av tidigare erfarenhet, på fabrique. Köttet köpte vi hos Argentinarn, med samma dos på blandningen som rekommenderats i bloggen: 2/3 nöt och 1/3 fläsk. Vad mer..? Majon gjorde vi själva - men INTE ketchupen.

OMDÖME: Fantastiskt recept där köttet, hur sjukt det än låter, blev fluffigt och luftigt. Pommes börjar vi bli proffs på och snart egenmajo också. (Dock att 2 av 4 försök skar sig..) Min brors kokbok gör fräschfina burgare som vore man på restaurang. Så måhända fick "Min bror" vinsten oss emellan, men jag törs nog säga att även vi gav AG'S en match.

Originalrecept hittar du här: http://minbrorskokbok.blogspot.com/2006/12/hamburgare.html

Outgrundliga äro vår hungers vägar

2011-09-29T00:05:00.001-07:00

I natt hade jag nån slags religiös upplevelse om nästa uppdrag: det skola bliva hamburgare. Och jag tänker inte vänta tills i helgen heller..! Måttot att leva var dag som vore det den sista må sätta sig lite på höfterna men efter att ha grundgluttat på den här bilden känns det värt varenda kolhydrat! Etc. Håller ni inte med..?

KURR! Väntar ivrigt på att få nåt vettigt i magen.

2011-09-27T12:56:00.000-07:00

Jag drömmer mat, ser på tv om proffsig (och inte-så-proffsig) matlagning och längtar efter tid att sitta ner och äta efter nån liten svettig insats i köket. Jag plöjer Min Brors Kokbok och drar recept till favoriterna för att ha klart när det blir tid att få laga. Men så blir det sådär att man inte har ork för köket eller tillräckligt med tid över att njuta ordentligt

I helgen blir det dock att åka till landet och förhoppningsvis få till lite matlagning. Tyvärr, i Gränna dit vi ska, finns nästan ingen bra mat att tillgå. Jag tänker stärka mitt klagande med exempel ur verkligheten:

– Hej, var har ni halloumin?
– Jaaa, juuust det… eh, halloumiskinka ja …

Eller när man letar efter pinjenötter, som de inte verkar ha, och man av en slump sen hittar dem bland djurmaten (med märket Parrots, som tydligen är personalens enda ledtråd).

– Oj! Den här osten var visst möglig, den ska vi inte ha.
– Ser man på! Jamen, ni kan få den gratis om ni vill.

Såna där saker får mig att undra vilka recept jag ska välja att laga till helgen. Man kan ju tänka sig att raviolin kan funka. Burgare borde ju handlarna i Sveriges värsta sommarstad också kunna skaka fram ingredienser till. Men smörrebröden, då…? De har jag nästan tänkt på mer än jag tänker på min familj. Aja, det är några dagar till att fantisera och planera på.

Såhär ser det förresten ut i köket..

2011-09-25T10:50:00.001-07:00

..när det vankas mitt-i-natten-toast. Jag har oroat mig lite över att poängen med bloggen, att visa hur ofta det jävlas när man lagar mat eller inte alls smakar gott fast man ägnar timmar i köket, skulle gå lite förlorad eftersom recepten i Min brors kokbok hittills blivit oväntat lyckade. Ett steg i mer realistisk riktning är den här händelsen som inte förvånade mig ett dugg. Kanske för jag var lite marinerad vid tillfället.

Bilden är tagen nån sekund innan apparaten fattade eld. Men vad är väl en liten rostad macka efter en utekväll..?

Ja just ja, beuffen..!

2011-09-25T03:21:00.001-07:00

Det blir ju sådär, när man har en trevlig middag, att man får blogga i efterhand. Här kommer i alla fall en beskrivning av den dära beuf bourgignonen vi gjorde i fredags.

Jag hade rätt i att det var ett ganska uselt val av rätt en jäktig fredag, men det glömdes bort så fort rasket var i grytan, vilket gick fort. Skar köttet i mindre bitar med hopp om att få långkokseffekten på kortare tid.

Självklart hade jag ingen sån där garni (..?) som håller kryddorna på plats så jag offrade en testrumpa.

Jag missade såklart hela den där grejen med att sila och när jag insåg det fattade jag även varför sidfläsk och svamp skulle vara garnering. (Garnityr, btw, är inte det även tänder? Skumt ord..!) Det blev en variant där morötterna plockades bort för hand.

Vi visste att middagen skulle bli sen så vi grundade med tryffelsalami och ost. När vi, efter 3 timmars putter, ändå var för hungriga och högg in var det inte en besvikelse. Däremot tror jag det hade varit grymt att verkligen låta köttet koka sönder, som det stod i receptet. Det blir väl så när man försöker laga långkok "quick and dirty".

OMDÖME: enkelt recept som trots felläsning blev väldigt gott. I vanliga fall hade jag (med skam) tryckt i ett gäng fondtärningar men det här smakade verkligen mycket och mustigt av ingredienserna. Sånt har jag bara trott var tv-kocks-smörja.

Originalrecept hittar du här: http://minbrorskokbok.blogspot.com/2008/10/burgundisk-kttgryta.html?m=1

I morgon lagar vi nåt från Min brors kokbok som är ännu svårare att stava: bouillabaisse!

Först blir det argentinarn och sen testar vi Beouf!

2011-09-23T03:44:00.000-07:00

Det är ett hypande av "Argentinarn" som gör att nyfikenheten tar över och jag måste gå till Hötorgshallen och undersöka vem den här "argentinarn" är och vad han har att sälja. Passande nog behövs detta besök också, eftersom kvällen ska ägnas åt att laga Min bror kokboks "boeuf bourguignon".Jag har redan på känn att jag KAN komma att ångra valet av mat eftersom jag lär vara svettig och stressad när jag kommer hem till en minst sagt ostädad lägenhet sen. Men jag lever på hoppet att det här är sån mat som "sköter sig själv". Vi får väl se. Mitt sista försök till långkok blev för salt (en inte ovanlig åkomma i min matlagning) och som britten säger "bland".

Och när man googlar på "hötorget latinamerikansk mat" får man fram den här bilden. Undrar om det är HAN som är självaste Argentinarn. Näe va? Honom hittar man faktiskt här: http://www.hotorgshallen.se/handlare/latinamerikanska-livsmedel

Fish and chips-test

2011-09-22T15:50:00.001-07:00

Kvällens middagstest fortsatte i de syndigare regionerna med friterat, friterat och hemvevat fett on the side. Min brors kokbok hade gjort fish and chips och vi hakade på. Man får ju offra sig.

En förkärlek för egenfriterat har infunnit sig i köket vilket på sikt säkert kommer visa sig i nån liten infarkt under nåt upphetsat tillfälle. Hur som helst gjorde vi faktiskt en egen version för bara nån vecka sen. Hade ju varit kul om man kunnat säga att det var lika bra eller bättre, men så var det såklart inte.

Först och främst: mjölig potatis! who'd have known?! Jag kokade (blancherade antar jag är ordet. Annars gjorde vi nåt som man inte skulle i receptet.) möjligen lite för länge men vi höll på att sortera kläder i vardagsrummet medan grytan ur det blå bestämde sig för att bli varm nog att börja koka. Hur som helst: mjöligt är grejen alltså - inte fast. Vi trippel-lagade dock eftersom den inte ville ta färg på första friteringen. Blev helvetes gott men tog tiiiiiid.

Vispade ihop en egen majo, men fick ta Viggo i Rederiets recept eftersom vi inte hittade nåt på Min brors kokbok. Den blev bra. Lite kvalmig kanske.

Eftersom decilitermåttet låg i diskmaskinen fick vi höfta på frityrsmeten: massa mjöl och säkert lika mycket bakpulver vilket jag misstänker ligger bakom att jag har en mage som vore jag i nionde månaden nu. Hur som helst: fantastisk smet! Krispig och fin med underbar smak! Den vi testat tidigare var med maizena - helt ok men inte såhär.

Omdöme: Jamen sjukt bra. Det enda recept vi kommer använda nånsin igen, skulle jag tro. Precis sådär som man vill att hemlagad mat ska bli men som den så sällan blir. Inga öppningar till missöden heller. Misstänker dock att trenden att all mat blir så lyckad inte kan hålla i sig. (Läs vidare och se exakt när allt börjar gå åt helvete.)

Och ja, utan maltvinäger kan man lika gärna skita i att laga det här. Sarsons är den bästa jag hittat, vet du nån som ännu mer fräter sönder gommen - säg!

Originalrecept här: http://minbrorskokbok.blogspot.com/2010/11/fish-n-chips.html?m=1

I morgon tänker jag kolla om man kan få hitta nåt bra långkok, som
inte är på nåt kött från ställen där solen inte skiner, för det blir steg 2 i matresan.

Vi börjar med att prova kantarellpizzan

2011-09-21T12:19:00.001-07:00

Det hela började ur den djupa frustration man naturligt känner av att ge sig på en allsorts "obefintlig-kolhydrats-kur". vi behövde, efter 48 timmar, carbs! Efter möte med författaren till Min brors kokbok porrsurfade jag in på hans matblogg och lät ögonen vila på, vad jag enbart genom att se den på bild, kunde förstå var den ultimata pizzan. Krispig men ändå saftig låg den där och gav undermedvetna budskap om att jag skulle gå hem och blanda en deg, rassla på svamp och ost och den njuta hejdlöst. Vem är väl jag att neka ett sådant tecken ovanifrån?

Jag har aldrig fått kläm på om jag är allergisk mot kantareller, eller om man ens kan vara det, men eftersom jag älskar herrn som bor i Enebacken ignorerade jag tanken om att den här kvällen kan sluta med en natt med magkramper. Det kan ju vara nåt annat som varje gång jag ätit skogens guld får mig att somna i fosterställning.

Hur som helst. Christopher hakade såklart på en kväll i köket, så påvräk med Dean och fylla glasen med rött. Redan vid degen ändrades receptet och vi sket i surdegen. Om det var en miss vet jag inte eftersom jag inte smakat originalet. Även tomatsåsen fick sig en annan version eftersom Christopher gör en grym sås på färska tomater. (Han hävdar nog att den är bulgarisk – som det mesta han lagar.) Nästa gång måste vi dock testa originalreceptet eftersom tomatsorten hypas på flera ställen på bloggen.

Eftersom vi bara har gasugn blir det mesta som inte går att vända i ugnen misslyckat. Att graderingen är lika lätt att tyda som hieroglyfer underlättar inte heller matlagningen. Men det blev en fin skorpa under – att ovansidan blir ogrillad är ju numera en vana. Pizzan slank trots blekheten ner med ytterst god aptit!

Omdöme: Min brors kokboks kantarellpizza var grym. Degen fantastiskt krispig och god (kanske ÄNNU godare med surdegen, det vet vi inte) men definitivt godare än både Jamies och faktiskt Sopranos. Älskar att kanterna, till skillnad mot hur jag brukar göra, inte var nedsmetade med allsköns gegga. Det är definitivt ett recept som åker rätt in i favoriterna. Nästa gång med annan topping, dock, eftersom jag nu med säkerhet kan nu konstatera att: joo, jag ÄR allergisk mot kantareller.

Originalrecept hittar duhär: http://minbrorskokbok.blogspot.com/2011/09/kantarellpizza.html?m=1

Ikväll ger vi oss på fritering: fish and chips står på menyn. Hoppas slippa både brännskador och bränder. Stay tuned.